Vissa saker brukar (måste) man säga ”snyggt” jag menar packad i snälla ord och sånt.Men inte alla!
T.ex. när man är trött på alla Amnesty representanter som går runt på Gågatan i Malmö och hoppar på bortskämd folk som vill slösa bort pengar i shopping.
Du – ditt svin! Jävla utlänning som har så snabbt glömt att du har kommit från ditt fucking krigsdrabbade land! Och nu – njuter du, men – har du hört talas om Amnesty?
Så känns det.
Klart att jag har hört, jag ångrar mig djupt att jag tänkte köpa Diesel skjorta för 2.000 Skr, jag ger pengarna till är så ni kan förvandla dom på rätt sätt! Jag går direkt hem djupt förvånad och besviken att jag har syndat och drömt om den Diesel skjortan som en jävla fjortis…
Men hur vet jag att pengarna som jag ger till stöd hamnar i rätt händer?
Måste dom hoppa på mig varje dag när jag går genom Gågatan, jag bor ju nära…
Det gäller alltså inte bara Amnesty, Greenpeace, och andra humanister, utan också mobiltelefonförsäljarna, olika GRÄSHOPPOR som jagar sitt offer – Vill du vinna resa till Barcelona?! Klart att jag vill, men ändå, låt mig vara!
Man blir trött att svara på deras frågor varje gång man går förbi och istället att säga fint:
Ja tack jag har hört, eller jaaa! jag är jätteintresserad till det, så måste jag säga en gång för alltid:
Åt helvete med Amnesty, Greenpeace och alla andra gräshoppor.

