Arkiv

Två amerikaner diskuterar: ”Moral? Är det börsintroducerat på Wall Street? ” – Frågar den första. ”Nej”, svarar den andre. ”Då existerar den inte.”

Emir Kusturica om Gavrilo Princip

”…Gavrilo Princip dödade ärkehertig Franz Ferdinand på det ockuperade territoriet. Så, han gick inte till Wien för att döda någon… Men det var inte orsaken till världskriget. Denna bomben och vapnet som han hade i handen lades in av den stora ondskan i vilken hela folket befann sig på den tiden…”(Google/Serbia.se översättning, intervju till Tyska Blitz zeitung, serbische version)

Den serbiska marionett regimen beter sig som åsnor mellan två hötappar (som i obeslutsamhet svälter till döds mellan två identiskt lika hötappar) oförmögna att välja mellan två meningslösa alternativ och kommer troligen att svälta (folket, inte sig själva) ihjäl, försmäkta i evig obeslutsamhet. Valet är väldigt enkelt:

1. Erkänna inte Kosovo som självständig stat och vänta utanför stängda EU-dörrar, eller
2. Erkänna Kosovo som självständig stat och fortfarande vänta utanför stängda EU-dörrar.

Две слике из галерије Центра за мировне операције Војске Србије, (сајт Војске Србије » )

Машала…

Jedna od najboljih geopolitičkih analiza koje sam pročitao ove godine, ”Da li smo spremni za nove ratove?” – autor Dušan Proroković:

”…Više od tri godine bilo je potrebno predstavnicima Srbije da uopšte priznaju da velika ekonomska kriza nije prošla i da počnu sa objektivnijim javnim istupima o tome kako će se stanje u narednom periodu samo pogoršavati. Problem je međutim u tome što je kriza već odavno izašla iz svog ekonomskog odela i postala politička. Tačnije geopolitička. Ona se zato neće rešavati novim merama štednjama i instrumentima MMF, već novim sukobima, vojnim intervencijama, strateškim prestrojavanjima i geopolitičkim zaokruživanjima. Svega toga srpska elita je izgleda potpuno nesvesna. Da li toga i možemo biti uopšte svesni sa birokratskim aparatom koji srlja ka EU u trenutku dok se EU raspada; sa visokim oficirima koji veruju da se bezbednost države osigurava u Mosulu i Kandaharu; sa intelektualnom elitom koja je i dalje zarobljena u 90-tim i sve meri prema pokojnom Miloševiću; sa kulturnom elitom koja i dalje živi sa mišlju da na Zapadu i još uvek nekoga interesuje njihova priča o našem ratu, kada taj isti Zapad već ima svoje sopstvene, unutrašnje i spoljne ratove; sa novinarima koji maštaju o Jugoslaviji i opisuju je onakvom kakva nikada nije bila; sa dezorijentisanim političarima koji sosptvene platforme zidaju na istrošenim ideološkim matricama. Tako možemo samo da budemo spremni da sve naše neprijatelje dočekamo sa hlebom i solju, predstavimo ih kao nove investitore i organe vlasti koji će zavesti red u raspadajućem sistemu. Našao bi se u toj galeriji likova još i neko ko bi nam objasnio kako drugačije i ne može da bude.
Možda je srpsko potpadanje pod novu okupaciju neminovnost. Ali je bitno da se sa tim ne pomirimo. Nedavno je Milo Lompar pisao kako je sloboda teška zato što se za slobodu mora boriti.

Razmišljati o miru u svetu i istorijskim dogovorima jeste plemenito, ali u praktičnoj politici naivno, u velikoj meri i nezrelo. Međunarodni odnosi su prostor u kojem se stalno upoređuju i odmeravaju potencijali moći. Veliki i bogati nisu to postali zato što su svoje delili drugima, već zato što su otimali od drugih. Kao što je Leopold fon Ranke pisao – imperija se postaje na groblju propalih nacija. U periodima relativnog mira i blagostanja na to se često zaboravlja, nekada i namerno i smišljeno. Međutim, stvari se uvek vrlo brzo vrate na svoj početak…”

- Dušan Proroković

Pročitaj ceo članak ovde ›››

Jedna anegdota iz života našeg patrijarha Pavla:

- Izlazeći iz Patrijaršije, upitao je svog pratioca:
- Čija su to tolika luksuzna kola parkirana?
- Naših vladika. Došli su njima na Sabor- odgovorio je pratilac.
- O, Bog ih video! Šta li bi tek vozili da nisu dali zavet skromnosti?!- duhovito je prokomentarisao gospodin Pavle.

Den s k FN:s Höge representant för Bosnien-Hercegovina Valentin Inzko redovisar bild av situationen i Bosnien och Hercegovina värre än den är, framför allt för att rättfärdiga sin lön och behålla sitt jobb så länge som möjligt i Bosnien och Hercegovina.

- Milorad Dodik president i Republika Srpska

Översätterens anm. - God morgon, Dodik… men varför tog det så lång tid att uppfatta det? Man blir inte ”hög” utan pengar…

Belgrad, Pristina

Den serbiska narkomanföreningen (SNF) meddelar media i morse att serbiska missbrukare beslutat att bojkotta narkotika som kommer från Kosovo. Om de fullföljer sina planer, skulle det vara ett hårt slag mot Kosovos ekonomi, säger experterna.

SNF-s språkrör Mile Nålen, annars välkänd narkoman från Belgrad förklarar organisationens oväntad manöver:
- Vi vet alla hur svårt är det för vårt folk i Kosovo, de är förtrycka av albanerna och det internationella samfundet, och de glöms bort ofta av själva människor i Serbien. Men vi har inte och kommer inte att lämna det serbiska folket i sticket. Vi bestämde oss för att bojkotta alla droger som kommer från Kosovo. För oss blir det ett onödigt krångel, men det finns också narkotika som kommer från länder som inte erkänt Kosovo. Bolivia har till exempel kokain av mycket bra kvalitet och samtidigt ger stöd för Serbisk territoriala integritet. Det är många som stöder oss i denna handling, och på grund av den goda respons från allmänheten har vi beslutat att inleda en kampanj för solidaritet med medborgarna i Serbien och Kosovo, under namnet ”Kosovo är Serbiens blodåder” – sa Nålen.

Att SNF-s oväntade manöver är inte bara ett hot ”med tomma sprutan” bevisar Hashim Thaci, Kosovos ”premiärminister” som energiskt protesterade, som han sade, mot det ensidiga beslutet från den serbiska sidan och att det är förvirrande drag som praktiskt taget eliminerar en väl utvecklad skattefri affärsverksamhet som inte behövde någon stämpel, och därför fanns det ingen meningsskiljaktigheter. Edita Tahiri, chefsförhandlare från Kosovos sidan, meddelade att hon kommer att kräva av Bryssel att det blir huvudämne i nästa förhandlingsrunda mellan Belgrad och Pristina.

Den enda reaktionen från någon av tusentals serbiska partier hittills har kommit från LDP (drog-liberala rövslickande quisling partiet) , som säger att ”man absolut inte håller med denna åtgärd ”, och att serber återigen pressar ett finger i ögat för det internationella samfundet, och hindrar den europeiska integrationen.
”Heroin från Kosovo är lika bra som någon annan, ofta även bättre och vi ser ingen anledning för bojkott” – säger Cedomir Jovanovic ledare för LDP som personligen drabbas hårt av bojkottet.

Projekt-horor föreningen och många andra NGO (icke-statliga organisation) som verkar ”ideellt” i Serbien, påstår att en sådan åtgärd allvarligt skulle kunna skaka om ekonomin i Kosovo, vars största export av narkotika går till europeiska länder via Serbien (officiella EU-leverantör för all tung narkotika!)

The Weight of Chains (2010), deals with Western involvement in the breakup of Yugoslavia. The film is supported by the Global Research Institute and tackles the question of why Yugoslavia really fell apart, the answer of which, according to the author, is far from how the media present it. Malagurski also examines the current economic situation in the former Yugoslav republics and offers a unique perspective on the major political and social issues facing the people living in that part of the world. [ Wikipedia ››› ]

Shit! Get da water nigga!

”Ovo je za one lude. One koji se ne slažu. Za buntovnike. Izazivače nevolja. Okrugle predmete u kockastim rupama. One koji stvari vide drugačije. Oni ne poštuju pravila i nemaju poštovanja za status kvo. Možete ih citirati, ne slagati se s njima, podizati ih u nebesa ili ih mrzeti… Ali, jedina stvar koju ne možete uraditi, jeste da ih ignorišete. Zato što menjaju stvari. Oni guraju ljudsku rasu napred. Dok ih neki vide kao ludake, mi ih vidimo kao genije. Zato što su ljudi koji su dovoljno ludi da misle da mogu promeniti svet upravo oni koji to i mogu.“