
Det tog lite tid, men äntligen är jag färdig med översättningen. Ganska lång text, men värd att läsa…
Slobodan Antonic – Zasto moramo da zapamtimo?
Snart blir det tio år sen Nato styrkor angrep Serbien. En del av allmänheten, särskilt den som skryter, och utsätter sig som ”Den Andra Serbien” kommer att anstränga sig att täcka över och försöka dölja den skamliga årsdagen (skamlig för deras Washingtons och Bryssels vänner, naturligtvis)
Den andra delen av allmänheten, ”Den Proeuropeiske men patriotiske” kommer att bli lite obekväma. Något måste sägas, men de kommer inte att veta exakt vad. Hos dem kommer att bemästra faktum och slutsats att ”vi alla ska, så fort Serbien blir medlem i EU, glömma alla dessa dagar och sorliga minnen” (men naturligtvis för evigt komma ihåg Srebrenica och Vukovar).
Men Den Tredje Delen av den serbiska allmänheten, som brukar tänka själv och som inte är rädd för att älska sitt land, måste komma ihåg tre saker:
- Bra attityd hos våra militärstyrkor
- Terroristisk karaktär med Natos bombningar
- Skamlig beteende i västerländska media alla dessa dagar…
Serbien har under år 1999 krigat (var attackerat av) mot mest mäktiga land i världen och dess många allierade. Serbien attackerades av USA, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Kanada, Italien, Spanien, Belgien, Nederländerna, Danmark, Turkiet, Norge, Portugal, Island, Grekland, Luxemburg, Polen, Tjeckien och Ungern.
Dessa länder fick hjälp av de associerade Nato-länderna: Rumänien, Bulgarien, Makedonien, Albanien, Kroatien, Slovenien, Bosnien och Hercegovina och Slovakien.
Länder som är direkt anföll oss var 228 gånger större än Serbien, hade 67 gånger så stor befolkning och 518 gånger rikare (dvs med högre nationalinkomst). Det var förmodligen mest ojämbördiga väpnad konflikt någonsin sett i historien!

