Som somliga vet vann Serbien årets Davis cup och det var en stor framgång för Serbiska tennislaget och Serbien som nation. Och jublet i Belgrad visste inga gränser… bla bla bla!
Men det är totalt fel alltså… jag skrev ingenting på bloggen, helt enkelt, ville inte skryta om det och tycker att man ska glömma bort det så snabbt så möjligt. Varför?
För att det är helt enkelt inte mening att Serbien och Serber ska vinna genom att kämpa, jobba och arbeta hårt. Det hela skickar fel budskap till serberna, som har fått tydlig roll efter ockupationen och under pågående hjärntvättningsprocessen att de ska vara slavar och folk som man ska experimentera med…
Och att göra ett framsteg i livet – ja det kan de göra, så klart – men genom att suga av makthavarnas snoppar eller slicka deras rövar… Men inte så här – genom att kämpa och arbeta hårt… Vilket jävla fel budskap…
Och det är därför man ska förstå ”Marko” som har lämnat en ”en riktigt visionärisk och vis kommentar” på Christinas blogg (du vet – bloggen med den mörka bakgrunden)
- Jag förstår att folk i Belgrad är glada över detta. Men man behöver inte åka runt i sina 10 år gamla bilar och tuta i hela stan sent på kvällen och skrika och skjuta av fyrverkerier när det finns folk som har ett jobb dagen efter och behöver sova. Bara för dessa människor kanske inte har ett jobb behöver dem inte hålla de hårt arbetande folket vakna. Men men eftersom det här är en censur-blogg så får man väl gratta HELA Serbien och alla nationaliteter som bor i detta land (inte bara serber som det har gjorts i många komentarsfält runt om i serbisk media….)
Demonernas port (Rashōmon) är en japansk film från 1950 i regi av Akira Kurosawa (älskar filmen, varmt rekommenderas!). Handlingen cirkulerar kring ett mord och hur dess händelseförlopp uppfattats helt olika av fyra olika vittnen (inklusive offret själv via spiritistisk medium). Frågan handlingen ställer är, hur man egentligen kan skilja sant från falskt eller om det ens är möjligt.
