”Situationen i Sydkinesiska sjön är nämligen inte så komplicerad som den ser ut. Ett bråksuget ungdomsgäng på en skolgård skickar gärna fram en liten tunn grabb för att mucka gräl med hockeykillarna. Detta är smartare av gängledaren än att göra bort sig själv genom att gå ut aggressivt i egen hög person. Metoden är urgammal och ger bråkets upphovsmän en påklistrad moralisk pondus. De griper ju in i en konflikt till skydd för en svagare part. Dessutom stärker man solidariteten inom gänget och gör sig attraktiva för nyrekrytering av nya våldsbenägna glin. Men den avgörande fördelen får inte glömmas: På det här sättet är det ju störst chans att det blir bråk. Ynglet på skolgården kastar tärningen genom att förolämpa den störste killen eller, om inte det hjälper, sparka honom på smalbenet. Belöningen blir högre status i gänget och kanske en fimp hasch. Det är denna simpla roll som Vietnam och Filippinerna nu har åtagit sig att spela…”
( Läs mer:Carl Lundström, FriaTider ››› )
