Det var ganska obehagligt att upptäcka detaljer om några besökare på min blogg. Jag visste redan att största problemet med bloggande är just – besökarna, bloggläsare. Just det – ni som läser dom här raderna.
Läsarna är inbilska, självbelåtna, fåfänga!
Det hände faktisk hundratals gånger att jag surfar på Aftonbladet, bläddrar snabbt neråt på två-tre sekunder, drar slutsats – att det finns ingenting att läsa och så surfar jag vidare… Fan vad tråkigt. Det finns ingenting på Aftonbladet att läsa! Alltså, en stor mängd av människor kämpar varje dag att skriva, redigera, anpassa nyheter som man struntar i. Det är helt vetenskap att tillfredsställa läsarna. Att fånga någons intresse! Om såna stora redaktioner med professionella journalister har det lite svårt, hur ska jag, ensam varg, hitta på något roligt, tillfredsställande varje dag… jag som inte har en enda reklam dvs. tjänar inte en enda krona, eller på någon annan sätt drar fördel av min bloggande.
Men det är inte dom läsarna som oroar mig. Det är demokratisk rätt att du som läsare väljer om du ska läsa eller inte, vad du gillar eller inte gillar. Enligt Google Analytics, så får min blogg också en del oväntade besök (Gevalia besökare) som inte kommer hitt för nöjets skull :
Migrationsverket, Rikspolisstyrelsen, Domstolsverket, Swedish Armed Forces , The Swedish Tax Agency (Skatteverket)… men också: Uprava za zajednicke poslove republickih organa (från Serbien), Agencija za Nacionalnu bezbjednost (från Montenegro) och några andra som jag inte vill ens nämna.
Vet ej hur ska jag tolka det. Vill inte överdriva och sätta mig och min blogg i centrum, spela en dissident, jag tycker att jag och min blogg inte har så stor påverkan och vi är inte hot mot nationell säkerhet eller vad det kallas för… Google Analytics ger en bra statistik över tid, frekvens, antal lästa sidor osv… så man kan faktisk dra vissa slutsatser ur statistiken.
Åt andra sidan, det känns lite obehagligt. Stör jag och min blogg någon på ett irriterande sätt? Passar jag inte i ett mönster, där alla Serber och Serbiska organisationer i Sverige är sugna på bidrag och ska ”göra aktiviteter och projekten som är bidragsfinansierade” och på så sätt kan man förvränga, tona ner vår röst och fritänkande så det blir trubbig… dvs. kontrollera, begränsa…
Är det problem att jag har registrerat på mitt namn domänen ”terrorsoft.com” – (som jag faktisk försöker desperat sälja väldigt länge)?
Jag vet att vissa sökmotorer söker ständigt på nätet ord som terror, bomber… i jakt potentiella terrorister. Vilken idiotism. Ska någon som förbereder terrorattack blogga om det innan? Det är inte mitt fel att jag använder alla dessa ord i mitt bloggande, jag bara gör en omvärldsbevakning via bloggen.
Jag är född och uppvuxen i en kommunistisk stat, där alla var övervakade, jag har levt under Milosevics regim, så jag är van att känna mig . . . – ANNORLUNDA?
Om jag känner obehag – ja, det gör jag, lika som innan.
Om jag ska sluta blogga – nej, det ska jag inte.
P.S. Det blir ingen Gevalia för oväntade besök. Det har jag inte hemma, jag dricker té och cortado. Och som en god Serb bjuder på insmugglad rakija…
I det här samhället behövs det ingen övervakning eftersom alla censurerar sig själva redan på tankenivån. De som övervakas är muslimska kretsar (det existerar inte en enda sådan utan åtminstone en infiltratör från Säpo eller andra organ som sysslar med likanande frågor) och serberna är helt ointressanta (det har t o m de yrkesskadade underrättelsekretsarna insett) utom som medial dricks till den muslimska opinionen som då och då – i en avledningsmanöver – blidkas med propagandabilden av kriget i Bosnien som dessa muslimska kretsar svalt helt och hållet (den bilden är ”halal”). Och på tal om Milosevic, den mediepluralism som existerade på hans tid (som han för övrigt införde i Serbien redan i mitten av 80-talet) kan man bara drömma om i Sverige. Här råder det 100 %-samtycke mellan olika medier (som i princip kontrolleras av två-tre familjer) i alla viktiga frågor. Resten är bara en simulering av pluralism – den galning som vågar sig att röra i någonting som verkligen är viktigt upptäcker ganska så snart att han är yrkesmässigt död.
Och vem vet, killarna från rikspolisstyrelsen kanske gillar att läsa din blogg för att du är uppriktig och inte censurerar dig. Det finns ju människor som befinner sig ”på den rätta sidan” men som ändå tänker ”Ska det verkligen kännas så här?”