Serbien attackeras inte på grund av Milosevic, utan Milosevic attackeras på grund av Serbien
- tal från den 2 oktober 2000
Bild från Landskrona, våren 2009
Kära medborgare, innan den andra omgången av valet, vill jag på detta sätt informera er med min vision av val och politiska situationen i vårt land, särskilt i Serbien. Som ni vet hela sista decennium pågår ansträngningar att sätta hela Balkanhalvön under kontroll av vissa västerländska makter. En stor del av detta jobb är redan gjort genom att upprätta av marionettiska regeringar i vissa länder, genom omvandling av dessa länder i länder med begränsad suveränitet, eller totalt fråntagen suveränitet.
På grund av vårt motstånd mot ett sådant öde för vårt land, vi har varit utsatta för alla de påfrestningar som i den moderna världen människor kan exponeras för. Antalet och intensiteten av dessa påfrestningar har ökat med tiden. Deras erfarenheter, under andra hälften av nittonhundratalet som stormakterna hade, med att störta regeringar, provocera upplopp, uppmuntra inbördeskrig, genom att baktala och avrätta kämparna för nationell frihet, att försätta stater och nationer på gränsen till fattigdom – allt detta tillämpades på vårt land och vårt folk. Händelser som är organiserade för vårt val är också en del av den organiserade klappjakten mot landet och folket, eftersom vårt land och vårt folk är hinder för upprättandet av fullständig dominans på Balkan. I vår allmänhet har länge existerat en grupp som, under namnet politiska oppositionspartier i demokratisk riktning, företräder intressen av regeringarna, som är bärare av trycket på Jugoslavien, särskilt Serbien. Denna grupp är i detta val framstod som den demokratiska oppositionen i Serbien. Dess verkliga chef är inte kandidat för statens president. Dess långtidschef är ordförande för Demokratiska partiet och medarbetare med militära allianser som hade kämpat mot vårt land. Sitt samarbete med alliansen kunde han inte dölja. Dessutom till hela vår allmänhet är välkänd hans vädja till Nato att bomba Serbien på tills det är nödvändigt att krossa motståndet. På toppen av det organiserade grupper i detta val är därför företrädare för militären och regeringar, som nyligen utkämpat ett krig mot Jugoslavien. Genom att företräda dessa intressen, från denna grupp är skickat ett meddelande till vår allmänhet – att tillsammans med dem i toppen av Jugoslavien ska vi vara utanför någon fara för krig och våld, att det kommer att skapa ekonomiskt välstånd, återkomst av Jugoslavien i internationella institutioner, och så vidare.
Kära medborgare
Min plikt till er, är att varna er i gott tid för dessa falska löften. Och att det är tvärtom, precis som vår politik garanterar fred – och deras bara långvariga konflikter och våld. Och här är varför:
Inrättandet av myndigheter som stöder, eller som installerar Nato-alliansen, Jugoslavien skulle bli oundvikligen ett land vars territorium skulle vara snabbt splittrad. De är inte bara Natos avsikter, det är vallöften för den demokratiska oppositionen i Serbien. Av deras företrädare har vi hört att Sandžak skulle få självstyre. Medlem i deras koalition Sulejman Ugljanin, ledare för den muslimska separatistiska organisation, kämpar redan tio år sen för att definitivt sticka ut Sandžak ifrån Serbien.
Deras löften har också samband med tillhandahållande av autonomi för Vojvodina, som är av sådan art att det inte bara skiljer från Serbien och Jugoslavien, utan också integrera med grannlandet Ungern. På ett liknande sätt skulle andra områden separera från Serbien, särskilt vissa gränsområden. Deras anknytning till grannländerna har varit länge hett ämne i dessa länder, som ständigt uppmuntrar minoritetsfolk i Jugoslavien för att ge sitt bidrag till anknytning till grannländerna. I upplösningen av Jugoslavien Kosovo skulle bli det första offret.
Dess nuvarande status skulle förklaras juridisk och slutgiltig. Detta är den första delen av Serbien som vi skulle vinka till utan förhoppning att denna kommer att bli någon gång igen del av Jugoslavien.
Kvarvarande territorium som skulle sluta bära namnet Serbien skulle vara annekterad av internationell, amerikansk eller någon tredje parts militära styrkor vilka skulle behandla landet som polygon för militär utbildning och som en fastighet i enlighet med intressen till den armén.
Bild av denna tipp av destruktion och konsekvenserna, har vi sett på årtionden, och särskilt i detta decennium i många länder över hela världen, tyvärr på senare år i Europa, exempelvis i Kosovo, Republiken Srpska, Makedonien, och i vår närmiljö. Det serbiska folket skulle uppleva på kurdernas öde, med perspektivet att utrotas snabbare, eftersom de är mindre än Kurder och eftersom deras rörlighet skulle vara begränsad till ett mindre utrymme än de där kurderna i årtionden har.
När det gäller Montenegro, dess öde kommer att överlåtas till maffian, vars spelregler medborgarna borde veta. Varje oordning, särskilt mot de intressen som maffia har, sätter dig på listan för mordet, och utesluter rätten att benåda någon.
…
De vill inte ha fred och välstånd på Balkan, de vill att detta ska vara ett område med ständiga konflikter och krig som skulle ge dem ett alibi för permanent närvaro. Marionettisk regering därför garanterar våld, eventuellt lång tids krig, allt utom fred. Endast vår egen regering garanterar fred. Alla länder som har begränsad suveränitet, med marionettiska regeringar under inflytande av främmande makter, blir hastigt fattiga. Och det utesluter hopp om rättvisa och mänskliga sociala relationer. Uppdelning till majoriteten av de fattiga och den rika minoriteten – det är bilden av Östeuropa som alla kan se i flera år. Den här bilden kommer att möta oss också. Vi skulle, under ledning och kontroll av ägare till vårt land, få snabbt en stor majoritet av fatiga, som har liten eller ingen alls perspektiv att gå ur fattigdomen. Minoritet av rika skulle bestå av smugglar eliten som skulle tillåtas att bli rika bara under förutsättning att i alla avseenden blir lojala till kommandon som bestämmer vad som händer med deras land. Offentlig och statens egendom skulle snabbt omvandlas till privat, men ägarna, från tidigare erfarenheter av våra grannar, skulle i regeln vara utlänningar. Små undantag blir bara de som rätten till egendom köper genom lojalitet utanför området för grundläggande, nationella och mänskliga, värdighet. Den största nationella egendom i de situationer, blir ägda av utlänningar, och de som har hanterat det tidigare, dem skulle i dessa förändrade omständigheter, jobba som tjänstemännen i utländska företag i det egna landet.
…
En av de viktigaste uppgifterna för en marionettisk regering i varje land, och i vår, om vi hade, är förlusten av identitet. Länder med kommando utanför, relativt snabb skiljs åt sin historia, med sitt förflutna, med sina traditioner, med sina nationella symboler, med sina vanor, ofta med sitt eget språk.
…
Man kan se erfarenheter från andra länder att människor börjar använda någon annans språk som sitt eget, att identifiera sig med deras historia, glömma sin personlighet, att veta bättre ockupanternas litteratur än sin litteratur… Förlust av nationell identitet är den största nederlag i en nation, och kan inte undvikas i modern form av kolonisering. Dessutom, denna nya form av kolonisation utesluter möjligheten för kreativitet av något slag, avskaffas rätten för medborgare att fritt uttrycka sin åsikt, eftersom det yttrandet är i konflikt med ofriheten. Uttryck för viljan är tillåten endast i form av fars…
Medborgarna är skyldiga att känna till, att deltagande i subversion är mål för utländsk dominans eller ockupation av deras land. De bär det historiska ansvaret för upphävande av sina rättigheter, och förlust av kontroll över sina egna liv. Genom överlåtelse av deras land, kommer också att låta andras vilja bestämma över deras eget liv, över livet av deras barn. Och många andra människor.
Jag trodde det var min plikt att varna medborgarna i vårt land för konsekvenserna av verksamhet som finansieras och stöds av regeringen i den Nato-alliansen. Medborgarna kan lita eller inte lita på mig. Jag är övertygad och säker, att det kommer att bli svårt eller för sent att rätta till felet eller kanske aldrig att kunna rättas.
Mitt motiv till att uttala sig på detta sätt är inte alls personligt. Två gånger valdes jag till president i Serbien och en gång till president i Jugoslavien. Jag antar att, efter dessa tio år ska vara klar att dem inte attackerar Serbien på grund av Milosevic, utan Milosevic angrips på grund av Serbien. Mitt samvete är i detta avseende helt lugn. Mitt samvete skulle dock inte vara lugn om jag skulle missa säga till sitt folk, efter alla dessa år, vad jag tycker om deras öde, om någon annan skulle bestämma över det…
Denna illusion att folk väljer själv, men att det är någon annan som gör det, var främsta anledningen till mitt beslut att vända sig till medborgarna i Jugoslavien.
Tack…
Slobodan Milosevic, den 2 oktober 2000
källa: NSPM