Klart att det är mycket enklare att skriva än att läsa, men ibland måste man…försöka…
Video: Islamic terrorism on the Balcan
Det hände faktisk flera gånger att under min skrivande/bloggande budskap blir missförstått och att allt går snett… Men det provokativa och annorlunda sättet, följande diskussioner, kommentarer, Länk-pedia och Google-pedia, kunskapshunger, strävan på att veta, att utrycka sig, leder alltid till fördjupande av mina kunskaper, och det är jag jätteglad för. Ta t.ex. min artikel ”Kom och bomba oss” där jag ironisk konstaterade bl.a. ”Iran är landet som gränsar till Iraq, och som – väntar på sin tur… att bli bombad” som Nima reagerade (som tur!) genom att utpeka mig som en skurk: ”Här är en som inte riktigt begripit situationen i Iran.”
Hur gjorde Nima? Med rätt avancerad teknik –Hyperlänk!
Jag svarade med artikel Achtung Baby så blev det diskussion på hans blogg (till slut blev Herr talman, Nima i detta fall, tröt och ”stängde av”).
Men det blev inte slut för min del. Eftersom jag inte fick riktig och fullständig svar på vädjan ”hjälp mig att begripa” läste jag mer, vidare. Varför? Helt enkelt för att det fanns personer som tyckte annorlunda och argumenterade för mig, så kom suget! Jag har inte skapat mig vänner på hans blogg, det var inte mening, men jag fick begynnelsen, förled början på, jag lovar, jätteintressant läsning, tv tittande och långa telefon samtal med en vanlig gubbe från ingången bredvid (bekant/granne med iranskt ursprung). Om Iransk historia, folket… till och med om Irans volleyball! Roligt. Jag, som fick etikett ” Du verkar inte vara särskilt insatt eller ens intresserad av att ta reda på fakta om Iran…”
&
Jag undrar verkligen varför finns det inte sånt kunskapshunger hos Wolfgang Hansson, Per Bjurman och övriga ”utrikespolitiska korrespondenter och analytiker” som jobbar på Aftonbladet? Att skriva ensidiga åsikter om ett tema är lite gammaldags, att stänga artiklar som de skriver för kommentarer, att inte använda (för dem) den nya tekniken – hyperlänkar, det känns rutet, att vara döva och blinda för argumenten, att inte läsa sin E-post och inte svara på den ger bara slutsats att dem inte är trovärdiga och helt enkelt inte bereda att se sanning. (Om man är okunnig, det är inte något att skämmas för!)
Att skriva om kriget på Balkan, vara så lata och fega, och som icke pålästa individer svarar i telefon (Wolfgang) att:
- Begreppet Jasenovac är okänt för honom.
- Han kände inte till Izetbegovics bok ”Islamic Declaration”
- Han såg inga fel i sin artikel, tvärtom.
- Han påpekade att hans samtalspartner inte förstår sig på journalistik.
Wolfgangs kollega, ledarskribeten Ingvar Persson påstod att han aldrig hade hört talas om:
- Något koncentrationsläger som heter Jasenovac under andra världskriget, där serber ska ha mördats.
- Att muslimerna i Srebrenica hade mördat serber i byarna omkring Srebrernica innan juli 1995.
Klart att det är mycket enklare att skriva än att läsa, men ibland måste man…försöka…
Att ta fram fakta är inte så svårt. Klicka bara på HyperLänkar mina Herrar…
Mitt brev till Wolfgang, angående hans artikel ”Karadzic i rätten en kopia av Milosevic”
Hej Wolfgang,
(OBS! Jag tänker inte försvara Karadjic)
Trevligt att hitta en som är intresserad för Balkanska krigsförbrytare och speciellt en som är ganska insatt i problematiken. Det är nämligen så att jag skrev ett brev till din kollega, Per Bjurman, Aftonbladets musik och sport korrespondent i New York (ja, det är han som bloggar om NHL, världens bästa hockeyliga, och som under en konsert av Håkan Hellström på Nalen år 2000 så gick upp på scenen och kysste Håkan, angående hans artikel i Aftonbladet ”General skyller massaker på homo-militärer ”, du kan läsa mitt obesvarade brev här: Aftonbladets homofobiska copy/paste nyhetsjakt - men, som sagt jag fick aldrig något svar. Tråkigt att det bara blev så, jag var ganska ledsen och bekymrad tills jag har uppfattat att på Aftonbladet finns olika redaktioner, så om en musik och sport korrespondent behöver skriva något om krigsförbrytning eller liknande politiska grejor som han är inte särskilt insatt i, då kan han använda för nutids journalistik bästa metod – ”copy/paste-från-vad-som-helst”. Ja, man måste tjäna pengar, skriva någonting varje dag… det fattar jag väll. (Jag fuskar också på mitt jobb.)
Men tur att jag har hittat dej. Du verkar, som jag skrev i början av brevet, intresserad (det syns att du njuter) och insatt i det. Min fråga är om du har ansvar i Aftonbladet bara för Serbiska, eller också för övriga krigsförbrytare på Balkan – kroatiska, muslimska, albanska…? Om du sysslar bara med ”De hänsynslösa” alltså Serbiska krigsförbrytare, så strunta bara i brevet och skicka till mig E-mail för den avdelningen på Aftonbladet som vill skriva om andra, icke Serbiska krigsförbrytare alltså ”De hänsynsfulla”. Jag har massor av tips om dem. Om du tycker att det inte är mode och för tillfället rådande att skriva om dem, så vänder jag mig till Blondinbella’s blogg och försöker hänga med på någon jävla sätt…
P.S. Ett tips: stäng inte artiklar som du skriver för kommentarer, för att sådana anses nuförtiden som förbeställda artiklar…
Mvh SerbiaPunktSe