och 67 år senare…

Svd ; NT; Dagen; Nsd; NA; Skånskan; Dagbladet; Aftonbladet …

NATO ambassadör i Serbien Boris Tadic har bett KFOR och Eulex att avstå från våld…

(2/6) (3/6) (4/6) (5/6) (6/6)

Eller, ladda ner hela filmen, Torrent ›››

- Massutskick och massvaret

- Fredliga demonstrationer i Kosovo mot serbisk massmördare

Typisk svensk media. När man nämner Kosovo eller kosovoalbaner i negativ kontext, rubriken är ”serber…”. Gammal och stelnad vana, själlös rutin…

Skärmavbild: Senaste månadsstatistiken från Migrationsverket ( Avgjorda asylärenden 2011 )

Ladda ner Pdf » Ladda ner .xls »

( Serbien till Serber, Elfenbenskusten till elefanter )

Domen väckte starka reaktioner både hos kroater och i väst. Det ”progressivt sinnade” journalistiska samhället inledde en egen utredning. Washington Times, Wall Street Journal, Newsweek och Jerusalem Post studerade operationen Storm och kom till slutsatsen att Ante Gotovina inte hade begått några som helst brott. Denna general sägs dessutom vara en riktig hjälte och kroatisk patriot. Haagtribunalen lär med sina ogenomtänkta handlingar underblåsa ett nytt krig i Balkan.

Den första tanken som man får efter att ha läst dessa ”oberoende journalistutredningar” är att Väst vill bevara det lämpliga läget i Balkan. Belgrad framträder under dessa omständigheter som ett slags syndat barn, som ännu inte gottgjort för sina missgärningar. De andra före detta jugoslaviska republikerna framträder som offer och får något ”smått och gott” i gengäld. Kosovo har blivit självständigt, medan Kroatien befinner sig bara ett steg från EU-medlemskap.
Dock finns det även andra anledningar. Om Haagtribunalen inleder verkligen opartiska utredningar, så kommer en rad inflytelserika personer att råka riktigt illa ut. Och inte bara på Balkan.

Låt oss enbart komma ihåg de uppgifter om Kosovos nuvarande ledarskap, vilka offentliggjordes av FN:s före detta åklagare Carla del Ponte. I Pristina, som västerländska politiker verkar vara så kära i, har svarthandel av mänskliga kroppsorgan bedrivits! Nu har också blivit känt att det inte bara var serber som tillintetgjorde kroater, utan också tvärtom. Detta är en åsikt av Balkanexperten Jelena Guskova.

- De nya beskeden om försäljning av kroppsorgan och andra grymheter vilka kroater hade begått innebär att konflikten bör utredas vidare. Alla parter måste behandlas på ett lika objektivt sätt. Visserligen är konflikterna på Balkan många. Om man däremot undersöker de närmare, så kommer man till slutsatsen att både serber, kroater och muslimer fick lida ordentligt på 90-talet och har fått nog av detta. Ingendera av dem har lust att återigen ta till vapen. Alltså finns det inga farhågor för ett nytt krig i Balkan.

Sverige: Cirkulationsplats är en plats som kommunen eller länsstyrelsen har föreskrivit ska vara cirkulationsplats. Den är utmärkt med vägmärke för cirkulationsplats.

Serbien: Cirkulationsplats är en plats som kommunen eller länsstyrelsen du själv har föreskrivit bestämt ska vara cirkulationsplats. Den är utmärkt inte utmärkt med vägmärke för cirkulationsplats.

Snart blir det tio år sen Nato styrkor angrep Serbien. En del av allmänheten, särskilt den som skryter, och utsätter sig som ”Den Andra Serbien” kommer att anstränga sig att täcka över och försöka dölja den skamliga årsdagen (skamlig för deras Washingtons och Bryssels vänner, naturligtvis)

Den andra delen av allmänheten, ”Den Proeuropeiske men patriotiske” kommer att bli lite obekväma. Något måste sägas, men de kommer inte att veta exakt vad. Hos dem kommer att bemästra faktum och slutsats att ”vi alla ska, så fort Serbien blir medlem i EU, glömma alla dessa dagar och sorliga minnen” (men naturligtvis för evigt komma ihåg Srebrenica och Vukovar).

Men Den Tredje Delen av den serbiska allmänheten, som brukar tänka själv och som inte är rädd för att älska sitt land, måste komma ihåg tre saker:

- Bra attityd hos våra militärstyrkor
- Terroristisk karaktär med Natos bombningar
- Skamlig beteende i västerländska media alla dessa dagar…

Serbien har under år 1999 krigat (var attackerat av) mot mest mäktiga land i världen och dess många allierade. Serbien attackerades av USA, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Kanada, Italien, Spanien, Belgien, Nederländerna, Danmark, Turkiet, Norge, Portugal, Island, Grekland, Luxemburg, Polen, Tjeckien och Ungern.
Dessa länder fick hjälp av de associerade Nato-länderna: Rumänien, Bulgarien, Makedonien, Albanien, Kroatien, Slovenien, Bosnien och Hercegovina och Slovakien.
Länder som är direkt anföll oss var 228 gånger större än Serbien, hade 67 gånger så stor befolkning och 518 gånger rikare (dvs med högre nationalinkomst). Det var förmodligen mest ojämbördiga väpnad konflikt någonsin sett i historien!

Bra attityd hos våra militärstyrkor

Amerikanerna trodde, skriver halvofficiell Nato historiegraf, Michael Ignjatijev, att paus i bombningen kommer att göras, så snabbt efter två dagar dvs. att Serbien ska hissa upp den vita flaggan.
Madeleine Albright, dåvarande statssekreterare, hävdade att Serbien kommer att ”ge lika bra som någon annan bråkmakare i skolgården”, efter två-tre örfilar.
Denna tro på en snabb seger kommer på grund av Nato var militär överlägsen.
Åtgärden började genom att 371 flygplan (varav 210 var USA-s) började bomba Serbien , (t.ex. B-2, som var osynliga för radar).
På grund av den dominans av angripare, Serbien var tvungen att lämna sina flyggplan i underjordiska skyddsrum, och försvarades endast med luftvärnsrobotar. De var en gammal produkt av sovjetisk militär teknik från sjuttiotalet, och den har använts av amatörer, rekryterar eller reservister.
Vad kunde de göra för att bekämpa ”den mest exakt styrda amerikanska systemet”, frågades Nato ledare?
Trots allt har man snabbt insett hur hård nöt var Serbisk armé. Nato har bombat och slagit ner många upplag med bränsle och vapenförråd.
Men nog om detta har legat gömd på andra platser.
Många militära byggnader och baracker, underjordiska radar och kommando centrar har bombats ner, men de var länge sedan avlägsna och tömma av militären eller var de begravda alltför väl att förstöras. Militära skyddsrum, gjorda även i Titos tid visat sig så bra skydd, liksom de gamla goda strategi: skatteundandragande och förvillande av överlägsna angriparen.
Clarks piloter (Wesley Clark, krigsherre som led angrepp på Serbien) var frustrerad med deras oförmåga att gissa serbiska styrkor i området.
Serberna har visat sig som experter för kamouflering och användning av lockbete.
Allmänt, den Serbiska armén hålls bra i detta krig. Före utgången av kriget (2 juni), Nato skrävlade om dödandet av mer än 10.000 serbiska soldater.
Deras antal var dock betydligt mindre och var exakt 546 soldater och 138 poliser.
Nato ville förstöra rustning, särskilt i Kosovo. Clark överdrev om förstörandet av 93 stridsvagnar och 153 transportörer samt några rustning enheter.
Man har raljerat serbiska påståendet att vi har förlorat endast 13 stridsvagnar och 6 bärare (och oftast på grund av UCK-gerillans attacker, och inte på grund av framgångarna för den amerikanska flyg).
Men när kriget slutade och började serbiska militära tillbakadragande från Kosovo, dök upp minst 220 stridsvagnar och mer än 300 rustnings transportörer. (AFP, 2 juli 1999).
I hela Kosovo, enligt rapporten från själva Nato, upptäckte man rester på endast 26 förstörda stridsvagnar eller självgående artilleri.
En bitter sanning, var att de starkaste flygvapnen i världen inte kunde förstöra ”Miloševićs” armé i området.
Serbisk luftförsvar höll ut och tålde en hel del starka attacker. Redan den tredje dagen av bombningen, ovanför byn Buđanovci fäll en av de ”osynliga” stridsflygplan, av ”stelt teknologi” F-117A. Det tuffade till sig serbisk luftförsvar som drog ur mycket från sitt föråldrade vapen.
Luftförsvar följde efter Irakiska erfarenheter ständigt flyttade missil raketramper, och såg till att inte sätta på radarn mer än ett par sekunder, och med tätt eld med 20-40 mm kanoner, och luftvärnsrobotar avfyrade från axeln, hindrade Nato’s flygplan att vara nere under nivå av 4,5 km.
Så var nedslagen F-16CG, som visade sig att det var befälflygplan till flygdivision från Avijani.
Framgången för vårt luftförsvar, har Nato ledning förklarat med ”någon form av serbiska spejare på sluttningarna nära Avijano” och ”förrädare inom Nato”.
Serbiska RadioScouting avlyssnade med radiostationen uppstigning av flygplan och meddelat Belgrad via mobiltelefoner om deras flygrutter.
Även från Brussells Nato huvudkontor läckte underrättelseinformation till Belgrad.
Fem månader före attacken mot Serbien greps Bjer Binel, adjutant till fransk representant i Nato, Brussells. Binel anklagades att han har levererat till Belgrad information om möjliga mål av Natos bombningar i Serbien.
Men de individuella framgångarna för den serbiska underrättelsetjänsten överdrevs senare för att Natos generaler var tvungna att motivera sina militära misslyckanden.

Terroristisk karaktär av Nato bombningar

Wesley Clark och andra Natos krigsherrar var tvungna att erkänna att militära bombningarna inte gjorde allvarlig skada på serbiska militären. Därför har de beslutat att ändra taktiken och börja med bombattentat på civila anläggningar. Clark var ständigt på jakt efter mer flygplan och nya mål som kan slåss. Antal flygplan blev tre gånger större (1200 st.)så i den andre delen av bombkampanj man använde 44 % av tillgängliga Natos flygplan (mer än mot Irak under Gulfkriget)! Förteckning över mål har också utökas.
Man sköt på, väg och järnvägsbroarna, det revs och drogs ned (eller skadades) 37st.
Jacques Chirac, frankrikes president berättade för BBC att Belgrad ”borde tacka honom för att det blev kvar några broar över Donau.” Hänsynslöst besköts även skolor och sjukhus, på grund av anklagelser att serbiska soldater döljs inne. Det var brott mot Genève-konvention (protokoll 1:a st. 1, art. 51). Bomber såddes överallt, och utan hänsyn på offer bland medborgarna. Så prickades 7643 hus, 300 skolor, 53 sjukhus, 50 kyrkor och monument. Det som mest skadat civilbefolkningen var kluster bomber. Det östes till exempel, den 7 Maj 1999, mitten av staden Nis, hela utrymmet mellan två broar, marknader och busstationen. På platsen dödades 15 medborgare och minst 70 av dem var skadade. Såren var många och allvarliga, som i fallet av 11-årige Sladjana Andjelkovic, på hennes kropp räknade mer än tjugo allvarliga sår. I stället för ”kirurgiskt korrekt” bombningen av Serbiska militära mål, blev kirurgisk angrepp på kroppsdelar på kvinnor och barn. Bara i Kosovo, enligt erkännandet av Nato kastades 1100 kluster bomber.
Döden mejade ned många oskyldiga. 504 civila dödades och var sjätte var barn – 88.
”Om vi inte har mage för underordnade skador”, sa general Michael Short, befälhavare för Natos flygkår ” och har ingen mage för oavsiktliga förlusten av civila, då ska vi upphöra att existera som ett förbund.”
Därför börjades i slutet med bombattentatet av el och vatten anläggningar. Första gången var ”avstängd el i Serbien” den 2 maj.
Då kastades bomberna, fyllda med en viss fiber glas, på värmekraftverk Obrenovac och Drmno, liksom på anläggningar i Nis, Kragujevac och Novi Sad.
Nästa dag 3 maj, angreps elverket Bajina Basta, och 7 maj igen Obrenovac och Belgrad.
Sammanlagt under maj månad har man ”avstängd el i Serbien” åtta gånger.
Bomber kastades också på värme och kraftverk och pumpstationer. Anläggning för tillverkning av dricksvatten i Sremska Mitrovica prickades den 22 och 23 maj.
I slutet av kriget, bara en tredjedel av Belgradborna hade vatten och stadens dricksvattenresurser var mindre än en tiondel av den begärda kvantiteten.
General Michael talade öppet om avsikt att producera lidande på medborgarna i Serbien. ”Människor i Belgrad måste också lida”, var titeln på hans intervju i New York Times (14 maj 1999).
”Det finns ingen el i era kylskåp, ingen gas för spisar, ni kan inte gå till jobbet, eftersom bron var sönderslagen”.
Det var en verklig militär program av NATOs generaler – förstöra serbiska kylskåp, förstöra serbiska spisar, häva serber el och vatten … Hjältemod!

Satanisering av serberna i västerländsk media

Short kunde vara så iskall bara för att Serberna var redan sataniserade i västerländska media så att de betraktades inte som mänskliga varelser. Serbien var redan så var baktalad att Wesley Clark och Michael Short kunde fördärva landet så att ingen kunde förebrå någonting.
I den hemska sysselsättningen – krigshetsningen medverkade nästan alla delar av västerländsk elit.
Först politiker, som föreställde Serbien, t.ex. Bil Clinton, som ”hjärtan av europeiska mörkret”, region med bombade moskéer, döda män och barn, våldtagna flickor, spår av grupp och enskilda återigen skrivna eller suddade historien.
State department presenterade den 19 april ”officiellt bedömning om 500.000 försvunna albaner som är troligtvis döda”
En månad senare, den amerikanske försvarsminister William Cohen sa till CBS att det ”saknas” omkring 100.000 militär kapabla män, och att det är möjligt att dem är dödade…!
Och Natos generalsekreterare, Javier Solana sade till BBC, att i Kosovo ”… kan man inte se män från 30 till 60 år. Detta kommer att klargöras när vi går in i Kosovo, så kommer vi förmodligen att se ett dramatiskt faktum!
Vilka råa våldshandlingar och lögner!
I denna vanära propaganda av hat deltog sedan vanliga journalister. För dem var Nato propaganda otillräcklig så dem börjar hitta egna, originella lögner.
Så, Chamberlain Rebecca och David E. Powell, journalister från Philadelphia Inquirer, den 25 maj publicerade artikeln ”Serbiska system för våldtäkt.” I den här artikeln amerikanska läsare får veta att Serberna, för att skrämma albaner, började med ”massvis våldtagning på stadens torg.” Albanska städers boende, säger journalisterna, har med våld insamlats för att övervaka denna fruktansvärda händelse, för att uppmuntra dem till frivilligt flykt.
Redaktionen från populära tidningar, till exempel den engelska The Sun, lade tidningarnas rubriker som t.ex. ”Skjuta dem som hundar!” Dessa ”hundar” naturligtvis var Serber.
Allvarliga kolumnister, t.ex. William Pfaff från International Herald Tribune (den 31 maj 1999) skrev att Serber som nation måste bestraffas, att alla människor får lida, ”serbiska väljare har hållits Slobodan Milošević vid makten i det senaste decenniet. Det är oklart varför de ska vara fria från lidande, som han (Milosevic) tillfogade sina grannar ”.
Thomas L. Friedman ledande intellektuell kolumnist från Times, skrev också: ”Vi är i krig med det serbiska folket och alla som promenerar (hanging around) i Belgrad måste förstå. (…) Ge kriget en chans! (…) Skulle ni till femtiotalet? Vi ger er femtiotalet. Vill ni ha 1389? Vi kan skapa 1389, åt er…
Där fanns, naturligtvis, många ”liberala” intellektuella. Gemensamt för alla var – som med Susan Sontag – tillfredsställelse med det faktum att serberna ”äntligen upplevde liten del av det lidande som Milosevic gjorde med andra nationer” (The New York Times, 3 maj 1999).
I början av kriget, Madeleine Albright vände sig till Serberna för att övertyga dem att det var Natos krig bara mot Milosevic och att ”det är inte mot det serbiska folket.” Men nej, skrek Slavoj Zizek, Väst är, och bör vara i krig med serberna! ”Faktum är att aggressiva serbiska nationalismen har stöd av majoriteten av befolkningen”, skrev han, och serberna ”med obscent nöje tillåter att manipuleras.” Och därför, säger Zizek, jag som västerpolitiker på frågan ”bomber eller inte?” svarar ”det är
ännu inte tillräckligt med bomber, och de är försenade”.
”En överväldigande majoritet av serber”, var expertutlåtande av Daniel Goldhagen, författaren till den berömda boken om det tyska folket, delaktiga i nazisternas brott ”är under inflytande särskilt argsint typ av nationalism”. ”Det mesta av det serbiska folket, som inte är emot Miloševićs politik eller stödjer den, gjorde sig juridiskt och moraliskt inkompetenta att sköta sina egna angelägenheter.” Därför föreslår Goldhagen ”deras land måste stå under kontroll” (dvs måste ockuperas), och ”de som stödde krigsförbrytare, vilket är en stor andel av den serbiska befolkningen, bör man tvinga inse sitt misstag,” (dvs. den nya makt som ockuperar bör skölja hjärnan till de flesta medborgarna i Serbien ).
Goldhagens rop till det totala kriget mot Serbien och dess ockupation fick mycket gott mottagande i västerländska allmänheten. Det såg man i Blaine Hardens artikeln ”Vad bör vidtas för att rengöra Serbien” (The New York Times, den 9 maj 1999). Som det bästa vittnet på Serbiens oförbätterlighet, anförde han Sonja Biserko, som i dessa dagar besökte Medline Albright
Och gjorde framstöt att överväga möjligheten på ockupationen. Harden förmedlade Sonja Biserkos hållning om Serbien, ”Serbien uppmuntras med vild propaganda och stora kriminella banditism, säger Sonja Biserko ” har börjat gå vägen utan återvändo (…)Efter hela tio år av misslyckad politik på Balkan är av en oerhört viktig betydelse att Amerika och den europeiska demokratin formulerar en långsiktig vision för hela regionen.
Detta måste börja med avnazifiering av Serbien (…) Väst kanske diskuterar militären på plats i Kosovo, men verkligheten är att långsiktigt internationella styrkorna kommer att behövas i själva Serbien. Detta var en direkt uppmaning av Sonja Biserko för militära ockupationen av Serbien.

Slutsats

Ja, dessa tre saker – bra attityd hos våra militärstyrkor, terroristisk karaktär Natos bombningar och skamlig beteende i västra media – varje tänkande medborgare i detta land bör komma ihåg. Dem kommer att vända om vår uppmärksamhet, i dessa dagar, när det blir tio år från deras brott, till andra saker. Som till tvåårigt barn kommer dem att färga sanningen, så att vi skulle inte komma ihåg deras riktiga ansikte. Dem kommer att berätta om ”ny epok som börjar med Obama” berätta om ”det internationella samfundets ansträngningar att övervinna den globala ekonomiska krisen”, undervisa oss om lägret ”Staro Sajmiste” att denna har vi Serber medvetet glömt eftersom” inte vill påminna om att vi var den andre Europeisk land som har utrotat alla judar från eget territorium (som om Serbien var inte ockuperad då!?) Och dem hade inte styrt Serbien då?!). Dem kommer att berätta om allt. Bara inte om denna mars månad för tio år sedan, om april och maj 1999 när dem ”för vår skull” och som ”våra uppriktiga vänner” har kastat bomber med utarmade uran (på grund av vilken ännu idag i Serbien 40 % mer än före1999, människor blir sjuka i cancer…)
( Slobodan Antonic, NSPM )

Fuck, not again…

Ikväll spelas handbollsmatch Serbien mot kroatien i min lilla söta Malmö… Jag, en serbisk nationalist får därför inte missa det och kommer att vara närvarande i storbyggmästare Percys Arena. Som alla handbolls intresserade redan vet så är kroaterna ganska duktiga, men jag är ändå inte rädd att hemlandet ska förlora. Varför? För att – äfven kroaterna äro egentligen serber… ( åtminstone enligt Nordisk familjebok, det är typ gamla nationalencyklopedin – Uggleupplagan från 1917…)
Så – heja… vi. Mot oss själva…

…Äfven kroaterna äro egentligen serber; skillnaden mellan dem, oafsedt vissa dialektolikheter, består däri, att kroaterna äro romerska katoliker, men serberna grekiska katoliker. Sammanräknas alla dessa, stiger hela antalet serber (1900) till omkr. 8 millioner, hvaraf en half mill. muhammedaner. De egentlige serberna äro ett ganska resligt, mörk-hyadt och magerlagdt släkte af äkta slavisk typ och med slavernas poetiska, känsligt veka, för alla intryck öppna sinne, men äfven med deras brist på uthållighet och organiserande förmåga. Från forntiden ha de bevarat en rik skatt af sagor och sånger; och allmänt bekant är, hvilken mäktigt inspirerande verkan deras melankoliskt gripande folksånger öfvat på J. L. Runeberg…

- Nordisk familjebok

”Vi har uppfyllt alla våra mål”

Som ni vet – är jag ganska skeptisk och jag erkänner – helt fientlig mot dagens regim i älskade hemlandet. Men nu, nu mina vänner och fiender måste jag erkänna att denna mannen har fullständig rätt! De har uppfyllt alla sina mål!
Och deras enda mål var att behålla makten, så länge så möjligt. Duktiga de är, och ärliga…

För att köppa en Big Mac måste serbiska medborgare jobba i 67 min. Med en genomsnittlig lön på 324 € kan de köpa 156 stycken av den äckliga och onyttiga amerikanska skiten. Den kostar ungefär 2 € i Serbien.
Det finns bara 7 länder i hela världen, där arbetarna måste jobba mer för att smaka på Big Mac!
Kroaterna, t.ex kan för sin lön köpa 310 stycken Big Mac (tjänar en på 34 min) och Slovener 371 st. (är ”tvungna att jobba” i 28 min för skiten i munen). Makedonier jobbar för en Big Mac i 66 min, och för månadslönen kan de köpa 158 st.
I Bosnien och Montenegro finns inte någon McDonalds restaurang. Kosovo är en del av Serbien.
Priset på Big Mac i några länder: Sverige 6,56 $; Hong Kong 1,9 $; USA 3,7 $… Dyraste Big Mac är i Norge – 7,2 $, och billigaste i Ukraina 1,8 $.

Men det är totalt fel alltså… jag skrev ingenting på bloggen, helt enkelt, ville inte skryta om det och tycker att man ska glömma bort det så snabbt så möjligt. Varför?
För att det är helt enkelt inte mening att Serbien och Serber ska vinna genom att kämpa, jobba och arbeta hårt. Det hela skickar fel budskap till serberna, som har fått tydlig roll efter ockupationen och under pågående hjärntvättningsprocessen att de ska vara slavar och folk som man ska experimentera med…
Och att göra ett framsteg i livet – ja det kan de göra, så klart – men genom att suga av makthavarnas snoppar eller slicka deras rövar… Men inte så här – genom att kämpa och arbeta hårt… Vilket jävla fel budskap…

Och det är därför man ska förstå ”Marko” som har lämnat en ”en riktigt visionärisk och vis kommentar” på Christinas blogg (du vet – bloggen med den mörka bakgrunden)

- Jag förstår att folk i Belgrad är glada över detta. Men man behöver inte åka runt i sina 10 år gamla bilar och tuta i hela stan sent på kvällen och skrika och skjuta av fyrverkerier när det finns folk som har ett jobb dagen efter och behöver sova. Bara för dessa människor kanske inte har ett jobb behöver dem inte hålla de hårt arbetande folket vakna.
Men men eftersom det här är en censur-blogg så får man väl gratta HELA Serbien och alla nationaliteter som bor i detta land (inte bara serber som det har gjorts i många komentarsfält runt om i serbisk media….)

Yu goslaviens regering ”skall, när så begärs, erbjuda alla de tjänster på telekommunikationsområdet, inklusive radio- och tv-sändningar, som behövs för [ockupationen], så som dessa behov bedöms av Nato. Dessa tjänster skall tillhandahållas utan kostnad.” Och den ideologiska grundvalen för ockupationen uttrycks med all önskvärd tydlighet. ”Nato ges rätt att använda flygplatser, vägar, järnvägar och hamnar utan att betala avgifter, tull eller andra kostnader. Ekonomin skall styras i enlighet med marknadsekonomiska principer…” Läs mer i Aftonbladets arkiv »
..eller klicka på krysset för att läsa här…

N ågot måste göras, insisterade de. I mars förra året saknades ju, när allt kom omkring, 500 000 kosovoalbaner som man fruktade var döda, enligt USA:s utrikesdepartement. I mitten av maj sade USA:s försvarsminister, William Cohen: ”Vi ser nu att omkring 100 000 män i vapenför ålder saknas… De kan ha blivit mördade.” Två veckor senare ökade David Scheffer, USA:s ambassadör med ansvar för frågor om krigsförbrytelser, på siffran 100 000 till så många som ”225 000 etniska albanska män i åldrarna 14 till 59”. Den brittiska pressen hakade på. ”Flykten från folkmordet”, skrev Daily Mail. ”Ekon från förintelsen”, skrev the Sun och the Mirror i kör. Läs mer i Aftonbladets arkiv »

..eller klicka på krysset för att läsa här…

En tuff och sträng Bryssel-taleskvinna som fordrar åtlydnad sade idag att EU-kommissionen beklagar Serbiens beslut att utebli från fredagens Nobelprisceremoni i Oslo, meddelar TT.
— Vi hade förväntat oss att ett land som vill gå in i EU helt delar EU:s värderingar, sade hon och nämnde skydd av mänskliga rättigheter som en av de mest grundläggande.
De 27 EU-staterna har beslutat att delta i ceremonin i Oslo trots Kinas försök att mana till bred bojkott av den.

Så, vad är problemet?

Vad jag vet, serbiska marionettregimen har inte pungen att bestämma något själva, utan dom bara gör vad dom blir tillsagda. Att just i detta fallet fick dom ordet av Kineser… nja, just det strider mot EU:s värderingar eller så att säga – EU:s första budet:

* En liten förklaring för våra muslimska, judiska, hindu och budistiska läsare:
”Jag är Herren, din Gud. Du skall inte ha andra gudar jämte mig.” är typ första och den viktigaste budet i Bibeln och på det svarar man typ så här:
”Vi skall frukta och älska Gud över allting och förtrösta endast på honom”