”…många kritiska författare uppskattar att minst 40 procent av USA:s ekonomi är av en virtuell karaktär. Detta innebär att det inte skapar något nytt värde, det är parasit på ett system som har medvetet skapas och upprätthålls på alla sätt .Den huvudsakliga fienden till det globala kapitalet och dess politiska allierade är en demokrati byggd i vissa nationella stater. Demokrati möjliggör att det skapas fritt en känsla av missnöje bland befolkningen, att denna känsla kan spridas i allmänheten och att utvidgas genom parlamentet i konkreta åtgärder för att begränsa systemets användning.
Eftersom den viktigaste formen av demokrati är nationalstat, den kan man bäst kontrollera genom att begränsa suveränitet. Nationalstater anklagas för att kväva marknaden och övertygas att avstå från ekonomiska bestämmelser i namn av regionala integrationer, att överlåta förvaltningen av samhället till regionala byråkratiska strukturer (som de i Bryssel ). När en fattig man ger upp frihet för en större makt, denna frihet kan vara mycket svårt att återfå senare. Att nationalstater avsäger ekonomisk och politisk suveränitet (det vill säga demokrati) innebär att världens finansiella oligarker blir rikare, och världens makter mer kraftfulla…” (Slobodan Antonic, 17. december 2009)

Parasitism är en form av symbiotiskt förhållande mellan organismer där den ena organismen, parasiten, utnyttjar [värdorganism] en för egen vinning på ett sätt som skadar värdorganismen. En parasit är en objuden gäst. Ordet kommer från grekiskans para, ”vid”, och sitos, ”mat” eller ”föda”. Studiet av parasiter kallas parasitologi. Hos forntidens greker användes uttrycket ursprungligen dels om religiösa tjänstemän som betalades genom att de uppbar helpension, dels om medföljare till högre ämbetsmän som medbjöds i officiella sammanhang. Ordet fick med tiden en lägre mening av snyltgäst.

- Wikipedia

Men att välja det första är det nog bara att vara skicklig egoist. Att välja den andra möjligheten, behövs inte bara att vara patriot, utan att vara en gentleman också . . .”

(Slobodan Antonic, fredag den 19. februari 2010 )

› Nej till resolution om Srebrenica

(Vädjan till president Tadic och det Serbiska parlamentet: Lek inte med sitt lands framtid! Nej till resolution om Srebrenica)

(Observera att bilden har inenting att göra med texten, den är slumpmässigt vald ur min album, för att jag tycker att det är ganska tråkigt med blogginlägg utan bilder. Alltså ingen baktanke med det …)

…Kapten på vårt fartyg har verkligen inte lätt. Havet är stormigt, och många officerare arbetar direkt för pirater till vilka vill de leverera passagerarna. Även vissa passagerare drabbades av pirat propaganda och hoppas på något bra i piraternas bo. Men där är inte bra för någon. Fartyget kommer att förstöras eller förvandlas till tillfällig horhuset för piraternas ”avkoppling”. Och passagerarna kommer att bli de vanligaste slavar, eller ”arbetare” i horhuset. Mest ansvarig att det inte händer är kapten. Han måste ställa frågan om hans skepp går i rätt riktning och hur pålitliga och professionella är hans främsta officerare. Det verkar som att han måste avlösa de flesta av dem och ändra riktning, om han vill rädda fartyg, passagerare och sig själv. Gör han inte det, en del av besättningen och passagerarna kommer snart tro att han är helt oförmögen, eller att arbetar för pirater. Och sedan är upproret oundviklig.
Räddning eller kollaps beror nu bara på en enda man. Vart seglar vi herr kapten?
Slobodan Antonic, januari 2010

Här kan ni läsa samma artikeln ( Antonic’s ”konspirationsteori”) som är publicerad för ett år sen »

Läs artikel på Serbiska: »»» Šta dalje? – Slobodan Antonić

…Kapten på vårt fartyg har verkligen inte lätt. Havet är stormigt, och många officerare arbetar direkt för pirater till vilka vill de leverera passagerarna. Även vissa passagerare drabbades av pirat propaganda och hoppas på något bra i piraternas bo. Men där är inte bra för någon. Fartyget kommer att förstöras eller förvandlas till tillfällig horhuset för piraternas ”avkoppling”. Och passagerarna kommer att bli de vanligaste slavar, eller ”arbetare” i horhuset. Mest ansvarig att det inte händer är kapten. Han måste ställa frågan om hans skepp går i rätt riktning och hur pålitliga och professionella är hans främsta officerare. Det verkar som att han måste avlösa de flesta av dem och ändra riktning, om han vill rädda fartyg, passagerare och sig själv. Gör han inte det, en del av besättningen och passagerarna kommer snart tro att han är helt oförmögen, eller att arbetar för pirater. Och sedan är upproret oundviklig.
Räddning eller kollaps beror nu bara på en enda man. Vart seglar vi herr kapten?

Slobodan Antonić, NSPM (översättning Serbia Punkt Se)

Kommentar av ”Dule Savic” :

Att notera är att våra kära människorättsaktivister, som t.ex. den nyomdöpta organisationen Civil Rihts Defenders (tidigare Svenska Helsingforskommittén), annars väldigt aktiva i Serbien med att ”demokratisera samhället”, och med munnnen full av yttrandefrihet, har varit förnöjsamt tysta när censur infördes i Serbien med den nya medielagen. Censur är ju bra när den är ”demokratisk”. Tadics Serbien påminner mycket om Jeltsins Ryssland. Han blir klappad på ryggen av ”vännerna” från Washington och Bryssel samtidigt som folket blir allt fattigare för varje dag. Ok, Tadic är ingen alkoholist och han har gått åtskilliga kurser i retorik men Serbien har varken Putin, atomvapen eller naturgas. Att serberna har en desorienterad ryggradslös fjolla till president är en logisk följd av att man exporterat tonvis med människokött till slakteriet i Haag. Ingen ledare i Serbien vågar längre vidta några åtgärder som kan förarga deras herrar. Snart kommer serberna att gå i krig igen. För att bevisa Demokratin tillgivenhet genom att ansluta sig till de tapra Nato-soldaterna i Afghanistan.

Karadjordje vänder sig i graven och Negos gör armhävningar.

» Varför måste vi komma ihåg?
» Bara att denna mannen ska gå

Bara att denna mannen ska gå – skrivet av Slobodan Antonić

Vojislav Kostunica

Denne man blev ett hinder, därför i hans fall bör man visa hur det går för en som ger motstånd. Plötsligt blev det tillåtet allt som vi har fördömt innan.
Bara för att en man ska gå.
En gång har vi fördömt allt samarbete med SPS.
”Detta upphäver alla ”Femte Oktobers” beslut, tar bort de stora medborgarnas ansträngningar uttryckta den 5. oktober och upphäver alla de politiska förändringar som hittills har gjorts, relativiserar alla våra gemensamma ansträngningar fram till 5. oktober att fälla ned från makten Slobodan Milosevics regim. ”(Boris Tadić, 3. Februari 2004).
Idag är regeringsbildning med SPS nödvändigt.
”Ta i hand varandra med dem som ni stötte med på nittiotalet och hitta en gemensam lösning för en bättre framtid. Om ni gör inte det så kommer ni att ha problem med mig! ”(Boris Tadić, till medlemmarna i hans egen parti DS, 7.Juni 2008).
SPS har plötsligt blivit ett pari med väldigt nära politisk program, socialt ansvarsfulla makt, den europeiska vänstern…
Bara för att en man ska gå.
En gång i tiden har vi skrattat åt våra ohyfsade politiker.
”Bara Beethoven och Chopin har inte spelat och sjungit framför mig, eftersom jag var liten medan de var populära.” – sa politikern Dragan Marković-Palma.

( Ludwig van Beethoven (1770 – 1827).
( Frédéric Chopin 1810 – 1849)

Journalist: ”Jag tycker att du gjort en lapsus, du har inte varit liten, när Beethoven var vid liv.
Politikern Dragan Marković-Palma: ”Jag har inte gjort en lapsus. Så, hur har gammal är Beethoven nu? ”.
När denne politikern gick med folkpartisterna (DSS + NS), första meningen i TV-nyheterna på B92 var: ”JS, Dragan Markovics parti kommer att vara med på DSS listan trots att han prisade Zeljko Ražnatović Arkan och att det är första koalition mellan en demokratisk parti med en parti som ingick i den tidigare regimen ” (20. November 2006)
Men det var nog tillräckligt att denna politiker fäller ut den magiska mantra om hur ”EU har inget alternativ”, så att allt glöms.
”Alla som vill Serbien i EU är välkomna. LDP är för-europeisk parti, jag vet att vissa människor från koalitionen SPS-PUPS-JS är för-europeisk orienterade, Palma sade att han vill göra investeringar i Jagodina … ”(Mladjan Dinkic, B92, 11. Maj 2008).
Ingen nämner nuförtiden 90-talet, ingen nämner länge Arkan eller Beethoven… Ingenting är mer så viktigt.
Bara för att en man ska gå.
Innan ifrågasatte vi hur kan en mindre parti som ingår i koalition kunde kräva premiärminister posten, hur kan någon med 16 procent av rösterna kan vara statsminister, vi har klagat att det är odemokratisk att det är inte väljarnas vilja…
Och nu? ”Enligt tidningen Blic, erbjuder ”Demokrater” till ledare för SPS Ivica Dačić och Milutin Mrkonjić möjligheten för premiärminister posten ” (6. Juni 2008).
Med 16 procent kan man inte vara statsminister, men med 8 procent kan. Varför inte? Vi är Europeisk folk, det viktigt att gå med i EU. Alla våra tidigare farhågor för väljarnas vilja hade försvunnit.
Bara för att en man ska gå.
Innan hade Bruxelles byråkrati bromsat Stabiliserings- och associeringsavtalet (SAA) i många år. Dem har förklarat det på grund att Serbien inte har gripit Ratko Mladic. Så gick år 2005, 2006 och 2007. Och sedan, även om Serbien inte har gripit Mladic, även om betänkandet om samarbete med Haag var negativt, även om Nederländerna fortsatte att motsätta sig avtalet undertecknades. Det som har inte varit möjligt sista tre år har blivit möjligt bara tio dagar före valet. Tidigare kunde inte det, nu kan det.
Bara för att en man ska gå.
Det verkar som att denne man, oavsett vad vi tänker om honom, är någorlunda besvärlig, olämplig. Det verkar att han har börjat störa.
Olämplig är, förmodligen, eftersom han inte kan stämplas som diktatorn, som denne före honom. Man kan inte anklaga honom för krigsförbrytelser.Kan inte ens köpas, är något bångstyrig.
Han tog grepp om Kosovo år 2004 när alla andra har glömt det. Han oroade allmänheten och även samlat partier. Serbien gav motstånd första gången sedan 2000.
Och när Ryssland har blandats in, var det plötsligt svårt att erkänna Kosovos självständighet. I den frågan på USA-s sidan är 40 länder ( många utsatta för trycket av USA) och på Serbisk sidan 150. Otroligt. Denne man blev ett hinder. Därför, i hans fall bör man visa för alla hur går det för en som ger motstånd.
Därför ska man av en stor demokrat, översättare av ”Federalistiska skrifter”, Tocqeville-tolken, man som vann över Milosevic, göra en självisk liten politiker, futtig och obetydlig maktälskare som ingen får inte säga ett fint ord om.
Och denne man, det visar oss dessa dagar, kommer verkligen att försvinna. Den senaste propp kommer att tas bort och övergången kommer att ostörd fortsätta.
Allt kommer så småningom att bli privatiserad, integrerad, Ryssarna kommer att återföras till sin plats, Kosovo blir historia, Belgrad kommer igen som följd att be för medlemskap i Nato, Bruxelles kommer som följd, återigen hitta på något hinder, media kommer återigen att förklara hur ”EU har inget alternativ” … Och allt kommer att bli som förväntat. Och vi kommer att vara nöjda. Vi gjorde vad vi var tvungna, vi sade åtskilliga lögner som var nödvändigt, skamfläckte sig som det behövdes.
Eftersom en man verkligen var tvungen att gå.

» Varför måste vi komma ihåg?
» Vart seglar vi herr kapten?