Arkiv

Da ne davim dosadnim uvodima – u ovom članku bi se osvrnuo na rastuće nezadovoljstvo švedskih srba zbog nedelovanja ambasade u Stockholmu. Ne bih ni o razlozima takvog ponašanja partijskih činovnika na privremenom (nagradnom) radu u Štokholmu (”ladno – al dobra plata”), zato što sam već nekoliko puta ranije pisao ili na ovaj ili onaj način dotaknuo temu. Da to ostavim malo pismenijim srbima. Medjutim…
11 maja 2008 godine, mi švedski srbi smo dobili mogućnost da glasamo na izborima za narodne poslanike Narodne Skupštine Republike Srbije.
I, kako smo glasali?

Izborni rezultat, Malme

U Malmeu sa okolinom živi između 6 i 7000 srba sa pravom glasa. U toj izbornoj jedinici upisano je bilo 555 građana a 223 je i glasalo (3,1% !!!):

*ZES – ZajEbali Se

Izborni rezultat, Štokholm:

Interesantno je i da je 24 (dvadeset četiri) posmatrača iz Srbije doputovalo da nadzire izbore u Malmeu, a glasalo je samo 222 ! Broj posmatrača u Štokholmu je bio 26! (311 glasača).
(U toku glasanja nisam primetio nijednog u sali.)
Link »

Moj glas: DSS, Vojislav Koštunica

› Lepi ambasadorski mandati lepo gore…
› Serbiens nyutnämnde ambassadör, finns det någon vision?
› Pokušaj ugrožavanja evroatlanskih integracija Republike Srbije
› Vad tycker 3,1% Serber från Malmö med omnejd
›  24 observatörer i söndagens val i Malmö?
› Serbiska valet i Malmö, söndag tidigt på morgonen

…Medan strejkande arbetarna ligger på järnvägar täckta med snön och folket knappast överlever, på den Serbiska politiska scenen pågår auktion vilka är de mest högljudda förespråkarna för Serbisk anslutning till EU, år 2020. Det kommer svårare ekonomisk och politisk kris och tiden för smärtsamt nyktrande efter berusningen och vi kan inte passivt vänta till år 2020 för att komma in i EU, vi måste lösa sina egna problem själva och skaffa ett normalt liv.Det finns en djup avgrund mellan det verkliga livet och den aggressiva propagandan att allt kommer att lösa sig en dag, år 2020, när vi går med i EU. Serbiska medborgare kommer så småningom att se att EU är intresseorganisation där ingenting finns gratis och att varje land först måste ta hand om eget intresse… (Vojislav Koštunica)

I väntan på Godot
I väntan på Godot (fransk originaltitel En attendant Godot) är en teaterpjäs i två akter av den absurdistiska författaren Samuel Beckett. Den handlar om Vladimir och Estragon som sitter och väntar på en man vid namn Godot, mycket mer händer inte. Detta absurda dramas egenhet är just formen och därför är det så intressant att se hur Beckett handskas med dialogernas och scenanvisningarnas samspel. Vad pjäsen handlar om, om den handlar om något, har tolkats på många olika sätt. (Wikipedia)

Läste häromdagen en artikeln i Politika skriven av Slobodan Antonić , och då blev jag bara tvungen att översätta. Respekt.

Bara att denna mannen ska gå – skrivet av Slobodan Antonić

Vojislav Kostunica

Denne man blev ett hinder, därför i hans fall bör man visa hur det går för en som ger motstånd. Plötsligt blev det tillåtet allt som vi har fördömt innan.
Bara för att en man ska gå.
En gång har vi fördömt allt samarbete med SPS.
”Detta upphäver alla ”Femte Oktobers” beslut, tar bort de stora medborgarnas ansträngningar uttryckta den 5. oktober och upphäver alla de politiska förändringar som hittills har gjorts, relativiserar alla våra gemensamma ansträngningar fram till 5. oktober att fälla ned från makten Slobodan Milosevics regim. ”(Boris Tadić, 3. Februari 2004).
Idag är regeringsbildning med SPS nödvändigt.
”Ta i hand varandra med dem som ni stötte med på nittiotalet och hitta en gemensam lösning för en bättre framtid. Om ni gör inte det så kommer ni att ha problem med mig! ”(Boris Tadić, till medlemmarna i hans egen parti DS, 7.Juni 2008).
SPS har plötsligt blivit ett pari med väldigt nära politisk program, socialt ansvarsfulla makt, den europeiska vänstern…
Bara för att en man ska gå.
En gång i tiden har vi skrattat åt våra ohyfsade politiker.
”Bara Beethoven och Chopin har inte spelat och sjungit framför mig, eftersom jag var liten medan de var populära.” – sa politikern Dragan Marković-Palma.

( Ludwig van Beethoven (1770 – 1827).
( Frédéric Chopin 1810 – 1849)

Journalist: ”Jag tycker att du gjort en lapsus, du har inte varit liten, när Beethoven var vid liv.
Politikern Dragan Marković-Palma: ”Jag har inte gjort en lapsus. Så, hur har gammal är Beethoven nu? ”.
När denne politikern gick med folkpartisterna (DSS + NS), första meningen i TV-nyheterna på B92 var: ”JS, Dragan Markovics parti kommer att vara med på DSS listan trots att han prisade Zeljko Ražnatović Arkan och att det är första koalition mellan en demokratisk parti med en parti som ingick i den tidigare regimen ” (20. November 2006)
Men det var nog tillräckligt att denna politiker fäller ut den magiska mantra om hur ”EU har inget alternativ”, så att allt glöms.
”Alla som vill Serbien i EU är välkomna. LDP är för-europeisk parti, jag vet att vissa människor från koalitionen SPS-PUPS-JS är för-europeisk orienterade, Palma sade att han vill göra investeringar i Jagodina … ”(Mladjan Dinkic, B92, 11. Maj 2008).
Ingen nämner nuförtiden 90-talet, ingen nämner länge Arkan eller Beethoven… Ingenting är mer så viktigt.
Bara för att en man ska gå.
Innan ifrågasatte vi hur kan en mindre parti som ingår i koalition kunde kräva premiärminister posten, hur kan någon med 16 procent av rösterna kan vara statsminister, vi har klagat att det är odemokratisk att det är inte väljarnas vilja…
Och nu? ”Enligt tidningen Blic, erbjuder ”Demokrater” till ledare för SPS Ivica Dačić och Milutin Mrkonjić möjligheten för premiärminister posten ” (6. Juni 2008).
Med 16 procent kan man inte vara statsminister, men med 8 procent kan. Varför inte? Vi är Europeisk folk, det viktigt att gå med i EU. Alla våra tidigare farhågor för väljarnas vilja hade försvunnit.
Bara för att en man ska gå.
Innan hade Bruxelles byråkrati bromsat Stabiliserings- och associeringsavtalet (SAA) i många år. Dem har förklarat det på grund att Serbien inte har gripit Ratko Mladic. Så gick år 2005, 2006 och 2007. Och sedan, även om Serbien inte har gripit Mladic, även om betänkandet om samarbete med Haag var negativt, även om Nederländerna fortsatte att motsätta sig avtalet undertecknades. Det som har inte varit möjligt sista tre år har blivit möjligt bara tio dagar före valet. Tidigare kunde inte det, nu kan det.
Bara för att en man ska gå.
Det verkar som att denne man, oavsett vad vi tänker om honom, är någorlunda besvärlig, olämplig. Det verkar att han har börjat störa.
Olämplig är, förmodligen, eftersom han inte kan stämplas som diktatorn, som denne före honom. Man kan inte anklaga honom för krigsförbrytelser.Kan inte ens köpas, är något bångstyrig.
Han tog grepp om Kosovo år 2004 när alla andra har glömt det. Han oroade allmänheten och även samlat partier. Serbien gav motstånd första gången sedan 2000.
Och när Ryssland har blandats in, var det plötsligt svårt att erkänna Kosovos självständighet. I den frågan på USA-s sidan är 40 länder ( många utsatta för trycket av USA) och på Serbisk sidan 150. Otroligt. Denne man blev ett hinder. Därför, i hans fall bör man visa för alla hur går det för en som ger motstånd.
Därför ska man av en stor demokrat, översättare av ”Federalistiska skrifter”, Tocqeville-tolken, man som vann över Milosevic, göra en självisk liten politiker, futtig och obetydlig maktälskare som ingen får inte säga ett fint ord om.
Och denne man, det visar oss dessa dagar, kommer verkligen att försvinna. Den senaste propp kommer att tas bort och övergången kommer att ostörd fortsätta.
Allt kommer så småningom att bli privatiserad, integrerad, Ryssarna kommer att återföras till sin plats, Kosovo blir historia, Belgrad kommer igen som följd att be för medlemskap i Nato, Bruxelles kommer som följd, återigen hitta på något hinder, media kommer återigen att förklara hur ”EU har inget alternativ” … Och allt kommer att bli som förväntat. Och vi kommer att vara nöjda. Vi gjorde vad vi var tvungna, vi sade åtskilliga lögner som var nödvändigt, skamfläckte sig som det behövdes.
Eftersom en man verkligen var tvungen att gå.

» Varför måste vi komma ihåg?
» Vart seglar vi herr kapten?