”. . . En mänsklig varelse är en av 40 000 spermier. Den där enda lyckades, de andra 39 999 misslyckades. Det betyder att ni är vinnare! Varenda person som har fötts är redan en vinnare, han klarade sig med oddsen 40 000 till 1. Och så har du de som säger: Glöm livet, jag ska ta droger, jag ska dricka mig full. Vänta lite, du har ett enormt ansvar gentemot dig själv och Gud. Du vann i den viktigaste tävlingen av dem alla – du lever. Du föddes till livet, så gör något positivt av det. Jag önskar att den känslan kunde finnas bland vårt folk.” (Zoran Djindjic)
Översättning av Christina Wassholm »

I vår serie   ”om förre Serbiska politiker och deras död”???   fortsätter vi med Zoran Djindjic. Han blev dödat (eller begick han självmörd?) för sju år sedan. Vem var han? En energisk man som ville göra något, pragmatisk man. Att han blev idol till ”den andra Serbien” (kvasiintellektuella Serbien) , är det bara sorligt. Meningen med hans liv var att kämpa, göra, och jag är till 100% säker att han vänder i graven idag när han ser att så många människor utan idéer – samhällets parasiter, hundratals NGO bödlar, utländska spioner,quislingar, LDP-ister, narkopolitiker, sponsrade ”människorättaktivister” gör ingenting, stjäl pengar från folket och bara tolkar hans vision. Det är vällbetalt yrke i Serbien, feltolkning av andras tankar…

Ingen av dessa två människor varken Milosevic eller Djindjic förtjänar att hela Serbiska folket ska sörja över, utan det är så att vissa kategorier av Serbiska samhällets parasiter ska leva på tolkning av idéer av dom 2 männen som var på fel plats vid fel tidpunkt.

Tyvärr.

» Självmord innan mordet

Särskild relaterad inlägg på » Balkanpuls om Zoran Djindjic »

Christina Wassholm om: » Sju förlorade år »

Zoran Đinđić i intervju den 21.februari 2003, tjugo dagar innan mordet…

….Du kan och bör ha goda relationer med alla dem som är viktiga för dig, men att du nu inkluderar utlänningar som en del av inre politik, de är sjukt. Vi har den sjukdom fortfarande i Belgrad. Vi har ambassadörer för vissa länder som beter sig som om de vore partichefer i Serbien, som om de valdes i valet. De uppmanar ministrarna, uppmanar mina medarbetare, och förvånas när jag inte mottar dem. Jag säger, tänk att min ambassadör i ert land kallar er premiärminister och ber honom att dem äter lunch tillsammans. Denne skulle ta att det är ett skämt, att det är en dold kamera.
Tja, vi är också ett land, som ert land.
Tro inte du kan göra i vårt land något som vår ambassadör i ert land inte skulle kunna göra, inte ens som misstag. Men vi måste som medborgare, liksom människor, att ta den ställning. Respektera sig själva, respektera andra, men att verkligen uppskatta sig själva och inte tillåta någon från utlandet att blanda sig i våra relationer. Om vi inte kräver det, dem skulle inte göra det.
Om vi hade ministrar som på ett sånt samtal säger kallt – ursäkta, jag har inte tid för det, efter två-tre gånger skulle dem avstå…

Källa: NSPM – Posvađao sam se s Amerikancima zbog Kosova
Lite mer: NSPM – Podrška Zapada ne donosi glasove