Brukar inte godkänna och publicera opassande kommentarer här på SerbiaPunktSe, men somliga av dem är så inspirerande att jag bara måste… T.ex.:
saaj :… ”Men kom inte hit till sverige, rasister är inte välkommna hit. Vi vill ha muslimerna här i sverige dom är våra kultur berikare och dom är fredliga och tolleranta… ”
För det första, det syns att personen som skrev inte är svensk. Misslyckat försök. Att svenskarna vill ha muslimerna här i Sverige ( och övriga invandrare) är jag inte helt övertygad om. Tyvärr.
”våra kultur berikare och dom är fredliga och tolleranta”
Nja, ensidig berikelse ser jag snarare som en erövrelse, herr ”saaj”. För att bevisa att det handlar om tvåsidig berikelse kan man t.ex. skicka till något muslimsk land några svenska ”kulturspridare”.
Varför inte t.ex. Thomas di Leva, det är han som ser ut som Jesus. Fredlig och tolerant svenne. Jag lovar. Eller Mark Levengood, Sveriges snällaste människa och hans partner Jonas Gardell? Att sprida sitt levnadssätt?
Skulle det ses i dessa länder som kultur berikelse, är de fredliga och toleranta? Tror inte det.
Om vår vackra prinsessa Viktoria skulle åka till ett muslimskt land så måste hon ”anpassa sin klädstil”. Är det tolerans? Här kräver inte svennar att vi ska anpassa vår klädstil bara för att komma in i landet… Får en jude besöka Dubai? Viste du att det är omöjligt? Tänk!
Tänk innan du postar din kommentar…
p.s. Föresten ”ni” svenskar skriver ”tolleranta” med bara ett l – t o l e r a n t a.
Vi serber har hamnat i en intressant position här i Sverige pga. konflikten i f.d. Jugoslavien, som svenska medier så småningom började framställa som en konflikt där ”kristna serber” velat ”förinta muslimer”. Trots alltså att konflikten i f.d. Jugoslavien är en etno-nationell konflikt där religionen spelar endast sekundär betydelse – serberna skulle ha accepterat muslimerna hur lätt som helst om dessa velat stanna kvar i Jugoslavien, och muslimerna skulle gillat bosnienserberna om dessa hade accepterat ett centraliserat Bosnien-Hercegovina, med andra ord är alla toleranta när de är i majoritet… Om vi ska spetsa till ytterligare så är serber, kroater och muslimer (jag erkänner inte benämningen ”bosniaker” som den gruppen antog först 1993, mitt under pågående kriget, eftersom det namnet leder till den falska slutsatsen att Bosnien endast är ”bosniakernas” land) ett och samma folk, som på grund av historiska inre och yttre (!) faktorer blivit tre folk. De talar ju samma språk. Se på albanerna. De har både muslimer (som är i majoritet) och kristna (katoliker och ortodoxa) och de är en och samma nation. Således är konflikten mellan serber och albaner inte någon religiös konflikt heller, utan snarare en nationellt territoriell.
Men som sagt, någon har tänkt ut en strategi på världsnivå (journalister är mycket duktiga att skriva av varandra och upprepa varandras och DE STORA NYHETSBYRÅERNAS formuleringar) att skildra konflikten ”på Balkan” där ”våra kristna” (ha, ha) serber är onda mot ”stackars muslimerna”. I den bilden saknas slovenerna (som avlossade de första skotten i Jugoslavien) och kroaterna, vars ledarskap rent objektivt var de bittraste fienderna till Jugoslavien. Kroatisk-muslimska kriget i Bosnien tonas ned och muslimsk-muslimska kriget (mellan det muslimdominerade BiH-armén och det muslimska Republiken Västbosniens styrkor) förtigs helt och hållet. Liksom att det fanns en hel muslimer som stred i den bosnienserbiska armén. Nej, fy fan, detta blir ju för komplicerat. Vi säger att kristna serber dödar muslimer (dessutom av oklar anledning, troligtvis i brist på annan sysselsättning på fritiden). Och då ingriper Världspolisen (efter att ha sabbat alla fredsöverenskommelser åstadkomna under EG:s ledning) på muslimernas sida! Mot ”sina egna” (ha, ha, ha, skrattar en gång till) serber. Och vem i exempelvis Mellanöstern kan efter detta påstå att den ädle Världspolisen apriori är mot muslimer i världen? Vem? Just det. KON-SPI-RAT-IONSTEORETIKERNA.
Ja, detta var kreativt uttänkt, bl.a. tack vare PR-firmorna från New Yor som Ruder Finn som är särskillt duktiga på att använda sig av spädbarn som objekt.
Nu har vi i Sverige börjat få vår egen Ruder Finn PR som stavas FP. Den färskaste och mest lovande av alla FP-artister, Jasenko Selimovic, tas fram som ett kort som ska visas för ”muslimblattarna” i förorten för att ta dem ifrån (den tidigare omhuldade) Mohamed Omar (killen har tröttnat på att spela en etablissemangets hora). I det spelet fantiserar (den bevisligen kreative) Selimovic högt och ohämmat om ”Milosevic som ansåg att islam var fiende”. [Jag har aldrig läst ett enda antimuslimska uttalande av Milosevic. En av has livvakter fram till början av 90-talet var den sedermera världskände bosnienmuslimske befälhavaren i Srebrenica Naser Oric)]. Men när högre mål står på spel, dvs. integration eller åtministone pacifikation av ”muslimblattarna i förorten” (säpo saknar ju personal att inflitrera varenda samlingsplats i Rosengård), får man väl frisera verkligheten en aning (eller hur Jasenko?). Varför inte använda sig av beprövad taktik – visa ”kärlek” till muslimerna genom att åberopa konflikten ”på Balkan”?
Och ”muslimen” Jasenko ska då spela rollen av den gode integrerade muslimen (sådan som Omar skulle ha varit om han inte tröttnat på det). Killen är en notorisk krigsprofitör som gjort karriär genom att posera offer från Sarajevo trots att han i stort sett tillbringat hela kriget i Sverige. Och han härstammar från en jugoslavisk socialistisk miljö, där religion inte spelar någon roll. Han sägs vara från ”blandäktenskap” dvs. med serbisk (eller om man vill så, kristen, mor) och enligt uppgift är han gift med en judisk kvinna från Sverige.
Det är ingen hemlighet om att FP tänker driva en hårdare integrationspolitik (och en prisfråga: vilket svenskt politiskt parti har alltid varit starkt proisraeliskt?), i synnerhet mot muslimerna. Men för att FP inte ska sticka ut som ett ”muslimfientligt” parti recyklerar man alltså Jasenko (en konstnär som för länge sedan förbrukat sin konstnärliga energi), som ”om antimuslimen Milosevic må berätta” i diverse Runkebyar. Och dessutom har man nu släppt Sverigedemokraterna från kedjan. SD har absorberat autentiskt missnöje över att socialdemokratiska eliten (i med Godsägaren Persson som mest flagranta exempel) svikit den svenska arbetarklassen (som för övrigt är de som får smaka på det s.k. multikuluturella samhällets sura karameller) och missnöjet över att det den förmodat konservative Göran Hägglund går med på alla möjliga sexuella konstelationer. Men trots att SD alltså står för ett autentiskt alternativ till den svenska flerpartimonismen (alla har i princip samma politiska program, skillnaden ligger enbart på retorisk nivå) – egentligen agerar som nyttiga idoter åt krafter som tänkt ut detta spel.
Och som sagt, vi svenskserber är också tilldelade en viss liten roll i denna pjäs som vi bör tacka nej till. Vi gör mycket bättre i att spela på hästar, sätta på granfrun eller smuggla in ett parti Smirnoff från från Tyskland än att gå rösta på någon av partierna.